Får jag följa med dig hem

Satt och läste här på nätet och poff kom en sån där "flashback" över en grej som hände i somras.
Jag tycker det  är rätt häftigt att man kommer ihåg vissa saker i huvudet som om de va igår men i detta fall är det över 7 månader sedan. Det spelas liksom upp som i en film, man är både huvudrollen men samtidigt den som står vid sidan av och ser.
En utanför-kroppen-upplevelse.  
Man kommer ihåg exakt vad som sades, vad som hände och hur tankarna snurrade i huvudet.
Det är rätt sjukt.. jag vet!
 
Det är lite samma sak de där när man hör en viss låt, är på en speciell plats, ser en specifik sak, man känner en viss doft.
Då ploppar minnesmaskinen igång på ett sätt som inte riktigt går att kontrollera.
 
Sen får man ju hoppas att alla dessa minnen och "flashbbacks" ger en positiv känsla i kropp och själ. För självklart kan de väcka de negativa minnena också om det är så och de kan ge ett visst obehag eller en deppig känsla.
För egen del och min egna "Flashback" så var det en positiv känsla. En varm, härlig och glad känsla spred sig i kroppen och ja, nu sitter man här och ler!
haha!
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Anna

Remember tonight, for it is the beginning of always.

RSS 2.0