Igår hade jag den äran att få vara med då min kusin Frida sa JA till sin Björn i Järstorpskyrka.
Efter att inte ha träffat min kusin på säkerligen 4-5 år och sedan övrig släkt och vänner på 10-15 år, väcktes både det ena minnet efter det andra upp. I vissas ögon var ju jag ”lilla Anna” fortfarande med det långa blonda håret.

Vilken dag. Vilket fint väder. Vilken vacker brud. Vilken stilig brudgum. Vilka vackra tal.

Prästen höll i så vackra inledningsord att faktiskt tårarna inte var långt borta och mina tankar flög iväg på annat håll. Jag berördes av hans ord.
Psalmerna var perfekta och solosånger ifrån Frida och Björns vänner likaså, man kände så väl känslorna i luften. Det var så att man kunde ta på dom.   

Efter en fin vigsel åkte vi vidare till Hallbystugan för mingel och tipspromenad. Vi inväntade brudparet som dröjde. Deras bil hade fått motorstopp 100 meter därifrån, så ett gäng starka grabbar strosade iväg och puttade upp brudparet och bilen fram till mottagningen i gassande solsken.
Vilket jubel!

Sen var det skålningar, hyllningar, allsång och känslomässiga tal om vartannat och där emellan förrätt, huvudrätt, kaffe och lite lekar.
Talen ifrån familj och vänner.. WOW.. det var berörande, roligt och ja, magiskt.
När Björns bestman håller sitt tal och gör allt för att hallå emot tårarna, är det svårt för en annan att hålla emot.
Så fina vänner, så många fina ord.

Festen höll på i flera flera timmar och brudparet tackade för sig runt 02.00 men festen fortsatte en stund till.
Jag var hemma 04.27 och de var en befrielse att få ta av sig skor och klänning, även om jag trivdes bra i min utstyrsel.
Jag kände mig ganska fin.