Clarity

Det konstigt de där, hur hjärnan är och fungerar egentligen.
De är självklart olika från individ till individ. Så jag kan ju inte tala för någon annan än mig själv i detta läget.
 
Men min.. ja, vad ska man säga.
I dagens läge, eller egentligen så har de nog alltid varit så att allt negativt, ljugande, hårda ord, svek och besvikelser lägger sig som jutet. Det ligger där och skaver för jämnan och hur man än bearbetar de så finns det ändå kvar på något vis och gör sig påmind.
De positiva kommer i skymundan. Fina ord, beröm och framgång känns inte lika starkt och sätter sig heller inte på samma sätt i minne och sinne. Det är som om jag inte är mottaglig för det. Jag kan inte ta det på allvar.
 
Jag vet att jag psykar mig själv med mina tankar och varför jag gör det har jag ingen aning om.
Man är väl rädd att inte räcka till, inte va omtyckt för den man är.
För som någon sa; "Du är inte som du ska." En kommentar som satt sina spår som spelas upp många gånger per dag i mitt huvud.. Mycket väl medveten också om att jag skämtar om just den kommentaren, men de är väl en form av försvarsmekanism för att överbevisa att det är "okej". 
Ibland hade det varit bra och skönt om det fanns en ON/OFF-knapp att ta till.
 
 
Såå, de va något jag behövde få ur mig kände jag.
Tack för mig, hej.
 
 
  



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Anna

Remember tonight, for it is the beginning of always.

RSS 2.0