Himmel blå

Sikken helg, sikken helg!
Den vart riktigt bra faktiskt, dock gick den ju alldelles för fort..
 
Ett försök till sovmorgon på lördagen blev det, men de är inte så lätt i detta hus. Men låg ett tag och drog mig i sängen, klappade katten och bläddrade i telefonen. Klev sedan ur för att käka lite frukost, dricka lite kaffe och små pyssla i hemmet.
Runt tolv åkte jag ut till Axtorp och Johanna. Lite bus med barnen blev det och sedan smarrig lunch bestående av fisk, potatis, sås och ärtor. Riktigt smaskigt. När maten var i magen och disken i diskmaskinen så slog vi oss ner i soffan för att se på en film. En barnfilm som heter "Bron till Terabitia". Den va ju jättesorlig så både jag och Johanna satt där och grinade i varsitt hörn.
Efter filmen tog vi på oss ytterkläder och vandrade bort till julmarknaden och spanade läget lite. Sen gick vi hemåt igen och åkte för att hämta upp de stora pöjka, men de blev kvar ett tag till där de höll hus, så vi andra åkte hemåt.
 
Johanna började med att göra tacos och jag och Unni grejade med tvätten.
Tacos är ju sjukt gott som jag inte äter så värst ofta, de är väl kanske därför de är så gött varje gång!
Klockan blev kväll och vi slog oss ner i soffan och på golvet för att spana på TV lite grann. Jag la mig på golvet på ett fårskinn lutandes emot elementet och så kom Elis och kurade ihop sig i knät på mig. Så kollade vi lite på Star Wars Episod II som rullade igång. I paus bar jag upp Elis som hade somnat i mitt knä och Johanna hade en sovande Hilmer hos sig. Kollade lite till på TV och då la sig Aron brevid mig och snackade lite. Han undrade hur gammal jag var när han föddes. "19 år svarade jag." 
- Men kände du mamma då? Frågade han, jag svarade;
-Nej, de gjorde jag inte.
 
-Hade du en annan bästa vän då?
- Ja, jag hade en annan kompis som va min bästis då.
-Är ni fortfarande bästisar?
-Nej, det är vi inte längre.
 
- Varför blev mamma din bästis?
Hur svarar man på det liksom på ett orörigt sätt så en åtta åring förstår de?
"För att mamma är mycket bättre" blev mitt svar.
Aron sken upp som solen, verkade nöjd med mitt svar och sen var det inte mer med det. Tänk vilka frågor som snurrar i barns huvud.
Tror klockan blev strax efter tio när jag åkte hem till mig.
När jag la mig kunde jag inte somna, de gick inte på något vis. Tror klockan blev kvart i tre sista gången jag kollade på telefonen.
 
Söndagen då.
Va ganska så trött när jag vaknade men det va bara att kliva upp och förbereda sig för avslutning med mina F14.
Åkte och tankade bilen och parkerade sedan vid klubbhuset för att invänta alla tjejer.
Alla tjejer kom i tid och så åkte vi emot Skultorp för att köra Laserdome. SÅÅ JÄKLA KUL!
Vi delade upp oss i två lag, ett gult och ett blått. Jag tillhörde det gula. Vi fick västar och vapen och instruktioner om hur det hela funkade. Sen var kriget igång. I 20 minuter smög vi omkring på varandra och sköt, skrämdes och skrattade. Sen var det en liten paus. Då fick vi lite resultatkort hur de hade gått för oss, hur många vi hade träffat, hur många man själv blivit träffad osv. Sen drog det igång igen.
Man blir som förvandlad där inne, adrenalinet pumpade och vinnarskallen dyker upp. Riktigt roligt som sagt!
När det var över så var vi några som bytte om och sedan åkte vi tillbaka till Falköping och staden Chili där vi skulle käka. Tjejerna bestämde vad de ville käka och kyparn tog upp beställning på allihop.
Så gick jag på toaletten. När jag kom ut igen så var alla tjejer borta.. måste sett förvånad ut när de va tomt vid vårat långbord.. Så jag satte mig lite vid de föräldrar som var med, prata lite och helt plötsligt hör jag tjejerna säga: Du, Töfta.
Då kom alla fram och Alicia höll ett litet tal där de tackade för de åren jag varit deras tränare, tackade för allt påhitt, engagemang osv. Jag började grina såklart. De räckte över en fotboll där de alla hade skrivit sina namn på och en stor pokal med texten: Världens bästa tränare!
Jag fick inte fram några ord.
Försökte, men rösten bara försvann.
Fick fram ett tack till slut.
Tur va väl att pizzan sedan kom så man kunde andas lite grann. När alla hade mumsat färdigt och alla satt och prata tog jag kliver upp ur stolen och harklade mig och ett försök till ett tal började. Ja, jag började grina igen.
Tackade dom för alla år och allt roligt vi gjort och  drog upp några minnen man kommer ihåg som vi alla kunde skratta åt.
Sedan tog vi alla farväl.
Fasen vilka underbara brudar alltså. Det har varit så häftigt och roligt att få följa dom så länge. Se dom växa upp, utvecklas som spelare och personer. Lära känna dom och deras familjer. Det känns lite overkligt att det nu är över... idag (måndag) skrev en mamma på Facebook till mig;
"Tusen tack för alla dessa underbara år som du har gett våra tjejer. Det finns bara en som du. Tjejerna och vi föräldrar drog högsta vinsten då vi fick lära känna dig. Du är bäst!"  
Fasen vad de värmde i mig, jag blev så glad att jag blev tårögd och fann inga ord. All kärlek till F14 och familjerna! Kommer bli tomt utan dom! <3
 

 
Åter till söndagen. Jag tog med mig Åshild i bilen och så körde jag hem henne. Gick in och sa hej, drack lite kaffe och gjorde ett försök till att hjälpa Truls med en läxa. Sen blev det söndagsmiddag. Stek med potatis, sås och grönsaker. Mycket gott!  Sen blev de lite chips och dipp (shit vad jag moffat i helgen, haha). Därefter gick Johanna och töserna ut till hästarna och jag fick order utav Hilmer att jag skulle läsa bok för honom och Elis. Så vi gick upp och jag läste bok och till slut hade dom somnat gött på varsin sida om mig.
De stora gick också och la sig i samma veva och jag och Johanna började kolla på Star wars episod III som gick på tv. Jag åkte hem sen och la mig, somnade som en stock efter en stund.
 
En skön, rolig och känslosam helg <3
 
Idag när jag vankade kände jag sviter efter gårdagens strider i Skultorp. Det sträckte i mina lår sjuuukt mycket. Men det är de faktiskt värt, flera gånger om.
Rörigt på jobbet var det idag och fick jobba mer än tänkt. Så ingen sista kaffedejt med Virran som åker till Thailand över jul och nyår i morgon. Åkte och handlade lite kattsand och bröd när jag fick sluta. Sen hem och laga lite mat och slängde igång en tvätt.
Får se hur morgondagen blir. Inga planer ännu men vem vet!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Anna

Remember tonight, for it is the beginning of always.

RSS 2.0