Vilken helt fantastisk start jag fick på denna veckan i morse måste jag säga!

Blir först väckt runt 06.00 på morgonen efter att de låter som en dörr skall flyga igenom väggen, som tur var så lyckades jag somna om. Sen så ringde klockan och de va  dags att kliva ur, de va ju lättare sagt än gjort. Förr var de hur enkelt som helst men nu blir de fasen svårare och svårare. Tar ungefär 50 minuter för mig att kliva ur sängen och då har jag drygt 10 minuter på mig innan jag måste åka till jobbet.. YEY! men de börjar man ju vänja sig vid MEN... i morse så.. ja.. upp ur sängen kom jag med mina 10 minuter kvar innan jag bör åka. Fixade och trixade och satte mig i bilen i tid..

Åker några meter och pffff.... punktering.. WONDERFUL!

 

Drog en ganska så lång och inte så barnvänlig ramsa för mig själv och nej, jag va inte ens nära att bryta ihop.. nä inte alls! (lögn) Ringer jobbet:

- Hej det är Anna, jo jag blir lite sen för jag har fått punktering på bilen. Varav man hör på andra sidan luren:

- Nämen änglavännen, är du okej? De va ju otur.. men ring du när du fått ordning på't och är påväg.

 

Får hjälp utav Vartoftas bilmekaniker, han går igenom däcket för att se om de finns något vasst i eller om det är en pysläcka...

- Du.. de är inget fel på ditt däck..

Då kommer grannen mitt emot..

-Höhö.. jag tror att jag vet vem som har släppt ur luften.. (och så säger han en grej som man bara kan koppla till en person)

Både jag och bilmekanikern förstår och skrattar, våra horn växer i pannan!

 

Däcket hamnar på plats igen och jag ringer jobbet och säger att jag är påväg. Väl framme på jobbet så fanns de ingen parkering så fick ställa mig en jäkla bit bort och gå i regnet. Tur att det bara är vatten!

När jag kom in och hängde av mig så satt min brukare där i köket och såg på mig som om jag hade vart en dränkt katt och säger: - Du, vi tar oss lite kaffe först eftersom du haft en spännande morgon. 

 

Sen rullade dagen på som om inget direkt hade hänt, de va skönt när klockan blev slutardags i alla fall. Tanken för mig då var att åka till gymmet.. men motivationen har varit lika med 0 de senaste dagarna så jag beslutade mig för att åka hem och istället då byta till vinterdäck på bilen, så blev det!

Så nu kan la den där snön komma, för i år är jag redo. Har ju annars en tendens att byta när de är halv snöstorm eller så ute..

 

I morgon hoppas jag på att dagen startar på ett lite bättre sätt och att dagen sedan blir kanon! och ja, även om motivationen tryter så gymmet ska få ett besök av mig och sedan på kvällen väntar träning med F14.

 

Bara 3 träningar kvar tillsammans med F14 :( ett KM, en ungdomsavslutning och en lagavslutning... Det känns jättekonstigt.. väldigt ledsamt. Har varit tränare för de där tjejerna så länge nu att de känns som en familj. Man vet deras brister och man vet när de glänser. Det har i alla fall varit en ära att vara deras tränare och det är något jag aldrig kommer ångra att jag blev.

 

Sov gott alla där ute!